Kategori: Öar

Pitcairnöarna

I södra Stilla havet ligger den brittiska kronkolonin Pitcairnöarna. Enligt FN så är det här ett icke-självstyrande område. Pitcairn hade en befolkningstopp år 1936 då 250 personer bodde på öarna men år 2013 så beräknade man att öarna hade en befolkning på omkring 56 personer. Man tror att befolkning härstammar från myteristerna från skeppet Bounty, samt från de tahitier eller polynesier som man tror slog följe med dessa. Faktum är att folk som bor på ön än idag har efternamn som kommer från myteristerna. Huvudstaden heter Adamstown. Pitcairnöarna består huvudsakligen av fyra vulkaniska öar som heter Pitcairn, Henderson, Ducie och Oeno. De här öarna ligger utspridda över ett stort havsområde och själva landytan beräknas inte vara mer än 47 kvadratkilometer sammanlagt. Det är bara ön Pitcairn som är befolkad.

En brittisk kronkoloni

Pitcairnn är en av Pitcairnöarna

Pitcairn

1838 så blev Pitcairnöarna en brittisk koloni och ett spännande faktum om dessa öar är att det var bland de första territorium som gav kvinnor rösträtt. Under mitten av 1800-talet så började Pitcairn att bli överbefolkad och öns ledare vände sig då till Storbritannien för att få hjälp. De blev erbjudna Norfolkön och 1856 så flyttade en grupp på 193 personer till denna ö. Resan tog fem veckor ombord på skeppet Morayshire och beskrivs som en mycket jobbig strapats. Efter arton månader på Norfolk så bestämde sig 17 av personerna från Pitcairn att flytta tillbaka. Fem år senare så gjorde ytterligare 20 personer samma sak.

1902 så lade Storbritannien beslag på Oeno, Henderson och Ducie öarna. Dessa tre öar infogades tillsammans med Pitcairn i den administrativa enhet som kom att kallas för ”Pitcairn Group of Islands”. Anledningen till att befolkningen sedan 1936 stadigt dalar i antal är att många emigrerar och då i första hand till Nya Zeeland. Det är denna emigration som har lett till att det idag enbart bor omkring ett femtiotal människor på Pitcairn.

Geografi och klimat

Pitcairnöarna utgör den sydligaste delen av arkipelagen Tuamotus som tillhör Franska Polynesien. De fyra öarna är Pitcairn, Oeno ön som är en atoll med fem holmar, Henderson och Ducie som är en atoll med fyra holmar. Öarna kom till då magma vällde upp från det som kallas för “Pitcairn hotspot”. Den bebodda ön Pitcairn når man enbart med båt via Bounty bukten. På Henderson ön som står för omkring 86 % av öarnas totala landyta så finns det ett rikt djurliv. Här skulle man kunna bo för det finns tillgång till sötvatten men det är svårt att komma till då kusten består av branta kalkstensklippor som täcks av vassa koraller.

På Pitcairn så är det varmt året om och under sommaren så ligger temperaturerna mellan 25-35 °C. Det kan vara mycket fuktigt och regnsäsongen ligger mellan november och mars.

Ekonomi

Pitcairn har mycket bördig mark och sydost om huvudstaden Adamstown så odlar man olika frukter som bananer, papaya, ananas, mango, vattenmeloner, passionsfrukt, avokado, kokosnötter och citrusfrukter. Det finns gott om fisk i havet omkring öarna och man fiskar dagligen. Ön erbjuder även naturliga rikedomar som järn, zink, koppar, guld och silver. Turismen är viktig och står för omkring 80 % av öarnas inkomst. Med båt så kan man ta sig till Pitcairn för en vistelse på 3 till 10 dagar. Många familjer har byggt till sina hus för att kunna erbjuda turister boende. Det här är också en vanlig destination för kryssningar som rör sig i området.

,

Niue

Omkring 2 400km nordöst om Nya Zeeland så ligger Niue som omges av triangel som utgörs av Samoa, Cooköarna och Tonga. Det här är en ö där de flesta invånare har polynesiskt ursprung och som brukar kallas för “The Rock” vilket refererar till öns traditionella namn “Rock of Polynesia”. Niue klassas som en stat med självstyre i fri association med Nya Zeeland och det är just Nya Zeeland som står för en hel del av Niues diplomatiska relationer. De som bor på ön har Nya Zeeländskt medborgarskap och den brittiska monarken fungerar som statschef.

Geografi och klimat

Niue har underskön natur

Snorkling på Niue

Den här ön är en korallatoll i södra Stilla havet, och här finns det tre närliggande korallrev som är utan landyta. Dessa är: Beveridge revet som ligger under ytan men som torkar då det råder lågvatten, Antiope revet som är en rund platå med en diameter på omkring 400 meter, och Haran revet.

Niue räknas som en av världens allra största korallöar och kusterna kantas av höga kalkstensklippor samt korallrev. Korallrevet har bara en enda ordentlig öppning på den västra kusten i närheten av huvudstaden Alofi. Längs med kusten så finns det också gott om kalkstensgrottor och en massa fina stränder där man kan bada och komma nära naturen. Det finns platser där man kan simma med sjöormar som förvisso är giftiga men ändå harmlösa.

Ön har en oval form med en diameter på omkring 18 km. Det finns två stora bukter på den västra kusten. Alofi bukten ligger på mitten av västkusten medan Avatele bukten ligger i söder. Det är just på västkusten vid dessa bukter och omkring huvudstaden som de flesta av öns invånare bor.

På den här ön så finns det mark som har en rätt unik kemisk struktur. Man har på vissa platser uppmätt höga nivåer av järn- och aluminiumoxider och även av kvicksilver. Dessutom så har man kunnat uppmäta mycket höga nivåer av naturlig radioaktivitet. Jordens beståndsdelar påminner en hel del om det som man kan finna på djupa havsbottnar men det verkar som att öns jordmån har sitt ursprung i vittrade korallrev. Radioaktiviteten som finns på ön har inte lett till hälsoproblem vilket antagligen beror på att den inte är så pass hög att befolkningen skulle påverkas av det.

Klimatet på ön är tropiskt och det betyder att det är varmt och fuktigt samt att man har en regnperiod mellan november och april.

Historia

Man tror att ursprungsbefolkningen på Niue kom från Samoa och från Tonga. Under början av 1700-talet så tycks det inte ha funnits en nationell ledning eller någon ledare. Istället så ledde flera olika ledare delar av befolkningen. Någon gång under 1700-talet så introducerades traditionen med ett kungahus. Den första europé att skåda Niue var James Cook som kom till ön 1774. Han gjorde tre försök att ta sig i land men fick inte tillstånd av invånarna till att bestiga ön. Han gav namnet Vilde-ön vilket ska ha berott på att de som kom för att välkomna honom var målade i något som verkade vara blod. Niue var länge känt som Vilde-ön eller Savage Island på engelska tills man istället började använda det ursprungliga namnet Niuē som betyder “skåda kokosnöten”.

, , , ,
,

Midwayöarna

Midwayöarna kallas även på engelska för Midway Atoll och det här är en atoll som ligger i norra Stilla havet. Öarna räknas in i Förena staternas avlägset belägna öar och de har sedan 1867 tillhört USA men är inte en av de amerikanska staterna. Midwayöarna ligger, som man förstår av namnet, halvvägs mellan Asien och Nordamerika, och området upptäcktes 1859 av kapten N.C. Middlebrooks. Historiskt sett så har öarna blivit kända för händelser som till exempel slaget som utkämpades här 1942 och som fick namnet Slaget vid Midway. Det här slaget utspelades mellan den 4 och 6 juni i närheten av öarna och det var USA som lyckades stå emot en japansk attack vilket blev till en viktig vändpunkt under kriget i Stilla havet.

Midwayöarna ligger nära Hawaiis arkipelag och är ett oorganiserat område som ligger mindre än 140 nautiska mil öster om den internationella datumgränsen. De som nu bor i atollen är folk från amerikanska United States Fish and Wildlife Service som är där för att överse och undersöka djurlivet. De utflykter som ordnas till dessa öar har ekologin på plats som fokus och man kan komma hit som turist. Faktum är att öarnas ekonomi uteslutande bygger på turistintäkter såväl som bidrag. Alla mat- och andra typer av produkter måste importeras.

Geografi och klimat

Albatross på Midwayöarna

Albatross

Midwayöarnas totala yta ligger på omkring 5,2 km² och atollen har två huvudsakliga öar, Påskön och Sand Island. Den högsta punkten ligger enbart på 1 meter och därför så är öarna mycket känsliga för översvämningar till följd av tsunamivågor. Revet som finns här täcks för det mesta av vatten och det gör det ganska farligt att ta sig igenom området i båt. Det finns ingen permanent befolkning på öarna men väl en landningsbana för flyg.

Midway atollen är en del av en kedja av vulkaniska öar och atoller som sträcker sig från Hawaii till Aleutianöarnas tipp. Den här kedjan heter Hawaii Emperor chain på engelska och består av ringformade barriärrev och många sandholmar. Midwayöarna är mycket viktiga för sjöfåglar. Öarna har ett tropiskt klimat och ingen riktigt kall säsong.

Miljö

Det är många sjöfåglar som förlitar sig på Midwayöarna som till exempel är hem till omkring 70 % av alla Laysanalbatrosser. Omkring 3 miljoner fåglar rör sig omkring dessa öar och varje art har funnit sin egen plats och nisch på öarna. Här kan man även se sälar som kommer upp på stränderna för att föda upp sina ungar. I vattnet och i revet så finns det bland annat sköldpaddor och bläckfisk och i lagunen lever det delfiner. Mänsklig aktivitet har förändrar miljön på öarna. 1869 så försökte man spränga i revet för att skapa en hamn på Sandön och det här ett exempel på sådant som har påverkat ekologin. Andra exempel är att man har introducerat främmande arter som till exempel Ironwood träd från Australien som skydd mot vinden. De byggnader som finns på öarna har bly i färgen vilket utgör en miljöfara för albatrosspopulationen men här gör man insatser som går ut på att man tar bort färgen. Midwayöarna har precis som Hawaiis öar problem med det skräp som flyter in från Stilla havets flytande sopberg. Det här är skräp som till största delen består av plast som samlas på Midwayöarnas stränder. Skräpet utgör en fara för fåglarna på öarna och man har undersökt albatrosser och funnit att nästan alla har ätit av plasten vilket leder till förgiftning och att ungarna dör.

, , ,

Kiribati

I det centrala Stilla havet så finns ö-staten Kiribati som består av tre olika ögrupper. En spännande detalj om detta land är att det ligger på båda sidor om ekvatorn och också gränsar till den internationella datumlinjen i öster. Den huvudsakliga ögruppen heter Gilbertöarna och det är från namnet Gilbert som Kiribati kommer genom det lokala uttalet av ordet.

Geografi och klimat

Kiribati med mycket vatten

Kiribati riskerar att sjunka

Kiribati har ett tropiskt klimat som är särskilt behagligt mellan april och oktober. Temperaturerna är stabila och ligger omkring 30 °C under dessa månader. Mellan november och mars så är det regntid och då drabbas öarna även av kraftiga stormar och orkaner. Allt som allt så rör det sig om 32 olika atoller och en fristående ö med namnet Banaba som ligger mellan Nauru och Gilbertöarna. Banaba som även kallas för Ocean Island är en korallö som en gång i tiden var en källa till fosfater som sedan förbrukades. Mestadelen av Kiribatis landmassor består av sand och rev- och korallöar som bara ligger på omkring två meter över havsytan.

Ögrupperna är:

Gilbertöarna – Det här är 16 atoller som ligger omkring 1500 km norr om Fiji.

Linjeöarna – Det här är 8 atoller och korallöar som ligger omkring 1 800 km sydost om Gilbertöarna. Här finns Kiritimati som också kallas för Julön och som är en av världens allra största atoller. I enlighet med den justering av den internationella dateringslinjen som gjordes år 1995 så är Linjeöarna det första område på jorden som kommer in i ett nytt år. Det är på grund av detta som man har gett Karolineröarna (som ligger i denna ögrupp) det nya namnet Millenium öarna.

Linjeöarna – Det här är 8 atoller och ett rev som ligger omkring 3 300 km öster om Gilbertöarna.

Jorden är tunn och rik på kalk och den är inte särskilt lämplig för jordbruk då den inte klarar av att hålla mycket vatten och mest består av ämnen som kalcium, sodium och magnesium. Banaba anses vara en av världens allra sämsta platser för jordbruk.

Två små obebodda Kiribatiögrupper sjönk 1999 i havet och det beror på att havsnivån höjts. Om havsnivån fortsatt höjs så kommer detta att leda till att större delar av öarna täcks med vatten och även att man får saltvatteninträngning som kan göra tillgången till sötvatten begränsad. Nu är det dock inte en självklarhet att Kiribati kommer att drunkna i havet och det finns lite olika åsikter om vad som kan förväntas vad gäller havsnivåerna.

Det finns vissa miljöproblem i Kiribati vilket beror på att flera av lagunerna används som soptippar.

Ekonomi

Idag så är en viktig del av Kiribatis ekonomi kopran, fisket och odlingen av kokosnötter. Man importerar mat, maskiner, bränsle och mer. Turismen är också viktig men Kiribati måste ta emot bistånd för att klara sig. Sedan 2009 så har landet två inhemska flygbolag som båda har bas på flygplatsen Bonriki International Airport. Från denna flygplats kan man ta sig vidare till andra Gilbertöar.

, ,
,

Johnstonatollen

Den första dokumentationen av atollen Johnstonatollen gjordes den 2 september 1796 när den amerikanske briggen Sally gick på grund nära öarna. Briggens kapten Joseph Pierpont publicerade händelsen i flera amerikanska tidningar och gav då en exakt position för det som han kallade för Johnston and Sand Island. Han gjorde dock inget anspråk på området och det var först 1807 då kapten Charles J. Johnston på skeppet Royal Naval såg öarna som de fick sitt namn. Under åren som följde så var det många skepp som kom förbi men de nöjde sig med att se atollen för att sedan segla vidare.

Idag så räknas Johnstonatollen som ett område inom Förena staternas avlägset belägna öar. Området har tillhört USA sedan den 19 mars 1858 och det ligger omkring 1 400 km väster om Hawaii. Johnstonatollen är även känd under namnet Kalama atollen vilket används av hawaiier. Den som vill besöka öarna måste ha ett tillstånd och det är normalt sett bara forskare som kommer hit. Atollen har varit en fristad för fåglar och har även använts som plats för sjömilitären att tanka. Dessutom så har det här området använts en hel del för tester av kärnvapen och biologiska vapen och för rymdåterhämtning. Här har man haft en hemlig missilbas och som en plats att göra sig av med kemiska vapen på. Allt det här har lett till att man har förorenat området och på grund av det så har man varit tvungen att ta fram en plan för hur man ska kunna rengöra och läka platsen.

Geografi och klimat

Johnstonatollen med flygfält

Flygfältet på stora ön

Johnstonatollen är en grupp korallöar som totalt sett har en landyta på 2,8 km². Det rör sig alltså om ett mycket litet område som till största delen består av sand och låg vegetation. Här finns det inga källor till sötvatten och öarna är obebodda. Johnstonatollen räknas idag som ett naturskyddsområde. Atollen ligger på en korallrevsplattform och har fyra olika öar, Johnston som även kallas för Kalama, Sandön, Akau och Hikina. De två sistnämnda öarna är konstgjorda och man har också lagt till de första två öarna för att förstora landytan. Detta har man åstadkommit med korallmuddring.

På grund av atollens lutning så har den större delen av revet på den sydöstra sidan sjunkit. Även om man här inte har ett rev som omringar så finns det i den nordvästra delen av atollen en grund lagun där djupet ligger på mellan 3-10 meter. Klimatet är tropiskt men torrt. Det blåser konstant från nordöst och temperaturerna erbjuder inte stor variation. Vegetationen består mest av låg vegetation och en del palmer.

Föroreningar

Johnstonatollen är en av de atoller i Stilla havet som man kan allra mest om. Det beror på att man noga har studerat effekterna av all den kemiska förorening som man har utsatt området för. Man har begravt en massa radioaktivt material på ön och för att läka området så har man bland annat byggt ett 61 centimeter tjockt lock över platsen där man grävt ned spillet som man samlat från öarna. Denna plats är noga utmärkt och man fortsätter att undersöka effekter av all den förorening som atollen har utsatts för.

,

Jarvisön

Jarvisön upptäcktes den 21 augusti 1821 av det brittiska skeppet Eliza Francis som ägdes av Edward, Thomas och William Jarvis och som hade en kapten vid namn kapten Brown. År 1857 så kom USA att lägga beslag på ön under Guano Islands Act och man var förstås intresserade av att dra nytta av den Guano som finns på ön. Jarvisön är än idag ett amerikanskt territorium i södra Stilla havet och den ligger omkring 1 600 km sydväst om Honolulu ungefär halvvägs mellan Hawaii och Cooköarna. Det rör sig om en mycket liten ö med yta på omkring 4,1 km² som inte har en fast befolkning. Ön är en av Linjeöarna, men till skillnad från andra atoller i området så är lagunen vid Jarvisön helt torr.

Geografi och klimat

Jarvisön uppifrån

Jarvisön från rymden

Jarvisön är en korallö som täcks av sand och buskar och annan låg vegetation. Öns högsta punkt ligger på omkring 7 meter och här finns inga källor till sötvatten vilket gör det ganska svårt att bo permanent på platsen. Det är USA som förvaltar området som ett naturskyddsområde och de som kommer hit gör så för att studera miljö och klimat. Det kan vara ganska svårt att ta sig fram till ön då det inte finns någon hamn. Istället så får man använda sig av några utmärkta punkter vid öns kust där man kan lägga ankar för att sedan ta sig in med mindre båtar. Den västra kusten har ett område där man kan lägga till mindre båtar och här finns även en gammal fyr.

Öns centrala del är en lagun som har torkat och här finns det gott om guano som man under 1800-talet grävde fram. Klimatet är tropiskt ökenklimat och det betyder att det är mycket hett under dagtid, att det alltid blåser och att solen skiner mycket starkt. Under nätter så kan det däremot vara riktigt kyligt. Skepp som rör sig i området har ibland svårt att se ön som omges av ett smalt rev. I och med att det inte finns några naturliga källor till saltvatten och att det nästan aldrig regnar så är landskapet platt och tomt med låg växtlighet. Det finns inget som tyder på att ön någonsin skulle ha haft mänsklig befolkning, den är däremot ett paradis för häckande fåglar.

Millersville-tiden

I modern tid så skedde viss kolonisering av ön och den har kommit att kallas för Millerville-tiden. Den här tiden var mellan 1935-1942 och det var president Franklin D. Roosevelt som gav US Department of Interior uppdraget att förvalta ön. Man började med tält alldeles vid fyren av trä som fanns på plats och man kallade bosättningen för Millersville efter en byråkrat inom USAs Department of Air Commerce. Med vrakdelar från skeppet Amarath så byggde man hyddor och senare så använder man sig av sten och trä för lite mer bastant byggnation. På så vis så kunde man skapa en väderstation på ön. Under den här tiden så byggde man även en landningsbana på öns nordöstra sida men inga flygplan kom någonsin att använda denna.

Howlandön

Howlandön har tillhört USA sedan den 5 februari 1857 och räknas som ett område inom Förenta staternas avlägset belägna öar. Den här ön har aldrig blivit en införlivad del av USA och det är kanske inte så konstigt för här finns ingen befolkning och de som rör sig på ön är i huvudsak forskare som kommer hit för att undersöka miljö och natur. Man brukar tala om Howlandön och Bakerön tillsammans som Baker-Howland för Bakerön ligger bara omkring 100 km bort från Howland. Tillsammans så kallas de två öarna på engelska för Phoenix Islands.

Howlandön upptäcktes år 1822 av den amerikanske kaptenen George B. Worth, men mer känt är kanske att ön aldrig någonsin nåddes av Amelia Earhart då hon misslyckades med att flyga runt jorden. Howlandön ligger i Mikronesien som är en del av Stilla havet, halvvägs mellan Australien och Hawaii.

Mer om Howlandön

Amelia Earheart nådde aldrig Howlandön

Amelia Earheart

Den här ön upptäcktes alltså under tidigt 1800-tal av USA men det skulle dröja tills 1857 innan USA officiellt lade anspråk på den. Både amerikanska och brittiska företag utvann guano på ön fram tills 1890 och man försökte under 1935 att kolonisera ön men detta lyckades inte. För att få komma till Howlandön så måste man ha ett särskilt tillstånd från amerikanska US Fish and Wildlife Service. Det är för det mesta forskare och utbildare som kommer hit, och det finns ett flygfält som anlades 1937 i förberedelse för Amelia Earhart som förväntades landa för att tanka, men det skedde alltså inte och idag så kan man inte använda flygfältet då det inte servas. Man får istället ta sig till ön med båt. På mitten av öns västra kust så finns det en plats där båtar kan lägga till.

Geografi och klimat

Howlandön är en korallö med en högsta höjd på 6 meter. En stor del av ön består av sand och låg vegetation. Det finns inga källor till sötvatten och idag så räknas ön som ett naturskyddsområde. Ön omges av ett smalt rev och här finns det gott om sjöfåglar. Ön har ett rikt marint liv som är av stort intresse för de forskare som kommer hit för att studera unika arter på nära håll. Klimatet är ekvatorialt och det betyder att man inte får mycket regn och att solen skiner på ett mycket intensivt vis. Temperaturerna regleras en aning av att det hela tiden blåser från öst.

, , ,

Hawaii

För många så är Hawaii med sitt varma och tropiska klimat, vackra ständer och aktiva vulkaner ett fantastiskt resmål, men förutom vidunderliga vyer så är det här en spännande plats rent kulturellt och historiskt. I och med att Hawaii ligger mitt i Stilla havet så har man influenser både från Nordamerika och från Asien, och dessa blandas upp med den egna kulturen. På Hawaii så bor det mer än en miljon människor permanent och varje år så kommer det en stor skara turister från världens alla hörn. Huvudstaden heter Honolulu och ligger på ön O’ahu.

Hawaii är inte ett eget land utan en av de amerikanska delstaterna. Staten innefattar nästan hela den vulkaniska Hawaiiarkipelagen. De åtta huvudöarna ligger i den sydöstra delen av arkipelagen. Ordet Hawaii kommer från proto-polynesiskans Sawaiki som översätts till “hemland”. Ordet återkommer i andra språk som talas på öar i Stilla havet.

Geografi och klimat

Mauna Kea på Hawaii

Mauna Kea

Hawaii har ett tropiskt klimat som tack vare östliga vindar inte är så fuktigt och hett som det skulle kunna vara. Här kan man faktiskt se snö om man tar sig upp till 4 000 meter höjd på Mauna Kea och Mauna Loa under vintermånaderna. Den större delen av Hawaii har två årstider vilket är den torra säsongen mellan maj och oktober och regntiden som är mellan oktober och april. Klimatet kan vara lite olika beroende på den ö som man befinner sig på, och även på enskilda öar där det finns höga berg och därmed höjdskillnader som ger olika temperaturer.

De åtta huvudöarna är: Niʻihau,Kauaʻi, Oʻahu, Molokaʻi, Lānaʻi, Kahoʻolawe, Maui och Hawaiʻi som är den största ön och som därför ofta just kallas för den stora ön då man vill peka ut att man talar om ön och inte om staten som helhet. Geografiskt sett så är arkipelagen en del av Polynesiens subregion Oceanien. Hawaii räknas som USAs allra sydligaste delstat och det är intressant att beakta att det här rör sig om en delstat som inte har gräns till någon annan delstat i USA då den inte ligger på fastlandet.

Turism

Turismen är en mycket viktig del av Hawaiis ekonomi. Siffror från 2003 visade att man det året hade haft över 6 miljoner besökare till Hawaiis öar och detta gav intäkter på mer än 10 miljarder dollar. I och med att vädret är så pass milt året om så är Hawaii en turistdestination för årets alla månader. De flesta kommer under sommarmånader och många satsar på Hawaii då vintern kommer och man vill fly kyla och snö för en härlig tid på stranden. Hawaii har flera populära festivaler som folk också kommer för att vara med om som den årliga Merrie Monarch Festival som är en hula hula tävling och som Hawaiis internationella filmfestival.

,

Bakerön

Bakerön tillhör Förenta staternas avlägset belägna öar i Stilla havet och det är USA som har kontrollen över denna ö utan att den för den sakens skull är den del av USA. Man brukar tala om Bakerön tillsammans med Howlandön som ett ö-par då de ligger nära varandra. Ön har fått sitt namn av kapten Michael Baker som för USAs räkning upptäckte den år 1832. Det finns spår från tidigare bosättningar i form av en begravningsplats och spår av bebyggelse. Ön har ingen hamn så man får lägga till vid kusten för att ta sig in förbi det rev som finns runt ön. Det här revet utgör en viss fara så det finns en fyr på ön som varnar om det.

Landningsbanan som anlades under det andra världskriget är idag övergiven, och den är täckt av vegetation så den går inte att använda.

Geografi och klimat

Kust på Bakerön

Bakerön

Bakerön är en korallö med en högsta punkt på omkring 8 meter och den största delen av ön består av sand och lägre vegetation. Här finns det inga källor till sötvatten och det finns heller ingen befolkning som bor på ön permanent. USA administrerar Bakerön via U.S. Fish and Wildlife Service och ön räknas som ett naturskyddsområde. Klimatet är ekvatorklimat med lite regnfall, konstant vind och starkt solsken. Här finns ingen lagun och ön är fri från träd. Vegetationen består istället av fyra olika slags gräs och buskar.

Bakerön är en viktig plats för fåglar och det finns gott om olika typer av sjöfåglar som har gjort ön till sitt hem. En del av dessa fåglar anses tillhöra utrotningshotade arter. I vattnet och i revet omkring ön så finns det också sköldpaddor.

Historia

Bakerön upptäcktes redan 1818 av kapten Elisha Folger som kom på valskeppet Equator. Han gav ön namnet New Nantucket men ön har alltså fått sitt namn av kapten Michael Baker som kom år 1834. Det finns källor som hävdar att han kom till ön 1832 och återigen 1839 för att begrava en amerikansk sjöman. Det var hursomhelst kapten Baker som gjorde anspråk på ön år 1855.

USA lade beslag på ön 1857 och man kom för att utvinna den guano som fanns på ön mellan 1859 och 1878. 1886 så sålde amerikanska Guano Company rättigheterna till den brittiska firman John T. Arundel and Company vilket gjorde ön till ett center för guanogrävning i Stilla havet fram tills 1891.

1935 så försökte amerikanska kolonister att bosätta ön. Man byggde en fyr, bostäder och försökte sig även på att odla olika typer av plantor. Det visade sig dock vara mycket svårt att få några träd att växa då ön har ett så torrt klimat och fåglar skadade de träd och palmer som man försökte odla.

,

Vanuatu

Vanuatu är en ö-stat som ligger i Melanesien i den sydvästra delen av Stilla havet. Vanuatu är en ögrupp som ligger omkring 1 700 km öster om Australien, väster om Fiji och sydost om Salomonöarna. Det är heller inte långt till Nya Guinea från denna ögrupp. Man tror att de första invånarna på dessa öar var melanesier, och från Europa så var det den spanska expeditionen under den portugisiske navigatören Fernandes de Queirós ledning som kom hit först år 1605. Landet blev självständigt 1980 och namnet kommer från ordet för land eller hem på austronesiska språk, nämligen vanua tillsammans med ordet tu som kan översättas till “stå”.

Geografi och klimat

Fin strand på Vanatu

Champagne beach på Vanatu

Vanuatu består som sagt av flera öar och dessa öar är idag ett mycket populärt turistmål. Det sägs att Champagnestranden i Vanuatu är världens vackraste och det kan man gott tro på då man ser bilder på den. Totalt sett så består landet av omkring 82 öar som alla är ganska små. Av dessa så är 65 bebodda. De fjorton öar som har en yta på mer än 100 kvadratkilometer är:

  • Espiritu Santo
  • Malakula
  • Efate, Erromango
  • Ambrym, Tanna
  • Pentecost, Epi
  • Ambae eller Aoba
  • Vanua Lava
  • Gaua
  • Maewo
  • Malo
  • Anatom or Aneityum

De största städerna i landet är huvudstaden Port Vila som ligger på Efate och staden Luganville som ligger på Espiritu Santo. Vanuatus högsta punkt är berget Mount Tabwemasana som har en högsta topp på 1879 meter. Det här berget ligger på Espiritu Santo. Kusterna till öarna är ofta kantade av klippor och rev och det finns inte många källor till sötvatten.

Här finns det gott om vulkaner och en del av dessa ligger under vattenytan. Det är vanligt med vulkanisk aktivitet och man är alltid redo för ett nytt utbrott.

Klimatet är hett och fuktigt och mellan januari och april så drabbas man ofta av tyfoner och cykloner så som är vanligt i tropikerna. I och med att det här även är ett geologiskt aktivt område så är det inte ovanligt med jordbävningar och tsunamivågor. När det är varmt så ligger temperaturerna på omkring 28 °C och under de månader som kan räknas som vintermånader så ligger temperaturerna på omkring 22 °C. Mellan april och september så är det kyligare medan hettan och fukten blir mer intensiv i oktober. Regnsäsongen är lång och bjuder på kraftiga skurar.

Ekonomi

De viktigaste inkomstkällorna för Vanuatu är jordbruk, turism, finansiella tjänster för utlandet samt boskapsskötsel. Dessutom så fiskas det en hel del även om det här inte leder till stora exportinkomster. Vanuatu exporterar bland annat kakao, biff, och timmer. Turismen är mycket viktig, och de som åker till Vanuatu är främst intresserade av att dyka och av att uppleva den fantastiska naturen och stränderna.

, , , ,