Jarvisön upptäcktes den 21 augusti 1821 av det brittiska skeppet Eliza Francis som ägdes av Edward, Thomas och William Jarvis och som hade en kapten vid namn kapten Brown. År 1857 så kom USA att lägga beslag på ön under Guano Islands Act och man var förstås intresserade av att dra nytta av den Guano som finns på ön. Jarvisön är än idag ett amerikanskt territorium i södra Stilla havet och den ligger omkring 1 600 km sydväst om Honolulu ungefär halvvägs mellan Hawaii och Cooköarna. Det rör sig om en mycket liten ö med yta på omkring 4,1 km² som inte har en fast befolkning. Ön är en av Linjeöarna, men till skillnad från andra atoller i området så är lagunen vid Jarvisön helt torr.

Geografi och klimat

Jarvisön från rymden

Jarvisön är en korallö som täcks av sand och buskar och annan låg vegetation. Öns högsta punkt ligger på omkring 7 meter och här finns inga källor till sötvatten vilket gör det ganska svårt att bo permanent på platsen. Det är USA som förvaltar området som ett naturskyddsområde och de som kommer hit gör så för att studera miljö och klimat. Det kan vara ganska svårt att ta sig fram till ön då det inte finns någon hamn. Istället så får man använda sig av några utmärkta punkter vid öns kust där man kan lägga ankar för att sedan ta sig in med mindre båtar. Den västra kusten har ett område där man kan lägga till mindre båtar och här finns även en gammal fyr.

Öns centrala del är en lagun som har torkat och här finns det gott om guano som man under 1800-talet grävde fram. Klimatet är tropiskt ökenklimat och det betyder att det är mycket hett under dagtid, att det alltid blåser och att solen skiner mycket starkt. Under nätter så kan det däremot vara riktigt kyligt. Skepp som rör sig i området har ibland svårt att se ön som omges av ett smalt rev. I och med att det inte finns några naturliga källor till saltvatten och att det nästan aldrig regnar så är landskapet platt och tomt med låg växtlighet. Det finns inget som tyder på att ön någonsin skulle ha haft mänsklig befolkning, den är däremot ett paradis för häckande fåglar.

Millersville-tiden

I modern tid så skedde viss kolonisering av ön och den har kommit att kallas för Millerville-tiden. Den här tiden var mellan 1935-1942 och det var president Franklin D. Roosevelt som gav US Department of Interior uppdraget att förvalta ön. Man började med tält alldeles vid fyren av trä som fanns på plats och man kallade bosättningen för Millersville efter en byråkrat inom USAs Department of Air Commerce. Med vrakdelar från skeppet Amarath så byggde man hyddor och senare så använder man sig av sten och trä för lite mer bastant byggnation. På så vis så kunde man skapa en väderstation på ön. Under den här tiden så byggde man även en landningsbana på öns nordöstra sida men inga flygplan kom någonsin att använda denna.